Missa inte att följa de två grymma tjejerna Erica och Harry som ska iväg på en 3-månaders roadtrip i USA med start den 11:e september 09. Dom börjar resan i San Francisco, Kalifornien och kommer avsluta den i Key West, Florida.
Nu har vi lagt till kontaktformulär längst ner på sidan för de som har frågor. Helt fantastiskt att så många besöker vår blogg trots att det var ett år sedan vi skrev det mesta och det känns jätteroligt att så många berättar om att dom haft hjälp av bloggen i sin reseplanering.
Två av våra bloggläsare är Sophie och Micke som imorgon åker iväg på sin bröllopsresa i USA. Deras resa börjar i New York och sedan vidare till Washington DC. Därifrån flyger dom till San Francisco och påbörjar sin roadtrip som ska ta dom ner till Los Angeles. Det ska bli jätteroligt att följa dom på http://sophiemicke.bloggproffs.se/.
Hör gärna av dig till oss med frågor eller tipsa oss om din reseblogg.
Såhär nästan fem månader efter resan så har man flera gånger om hunnit bli sugen på att börja planera en liknande resa igen. Flera av våra vänner har varit iväg i Kalifornien nyligen (Netas Kalifornienresa), det är kallt ute och man tittar på dom USA-foton vi tog som hänger uppe på väggen nu.
Det är flera som har hört av sig och frågat om råd och tips och det är verkligen jättekul att kunna inspirera och dela med sig av det man upplevde under resan :)
Vi har även läst en del andra bloggar där man har gjort en liknande resa som vi gjorde. Roligt och intressant att läsa hur andra upplevde samma ställen som vi var på.
Andras resor i Kalifornien:
http://roadtripkalifornien2008.blogspot.com/
http://sarahochlinus.blogspot.com/
http://frokenanki.blogspot.com/2008/07/kalifornien-juli-2008.html
Det är flera som har frågat oss efter resan om vi har shoppat mycket i USA, och svaret har varenda gång blivit: "Njaee, inte så mycket."
Sen var det då dags för dagen då man går igenom alla utlägg för att se hur bra man har varit på att följa budgeten. Vi var ganska ordentliga med att göra en budget så att vi hade någonting att förhålla oss till under resans gång. Shopping-posten hade vi varit väldigt försiktiga med och tänkt att shopping får bli för dom pengar som "blir över". Nu i efterhand kan vi säga att det var en riktig miss och att vi borde ha tagit den lite allvarligare. Det är inte så att vi är ruinerade nu, men ja, det blev lite mer än vi hade räknat med. Men det som nog förvånar mest är att Sebben-shoppingen blev mer än Linda-shoppingen!
Det som kostade mer än beräknat
I grafen så ser man hur den faktiska fördelningen av alla utgifter för den här resan blev. För att fortsätta med det som blev dyrare än vad vi hade räknat med så kommer Övrigt-posten på andra plats efter shoppingen. I den ingår en hel del dricks, kartor, internet, taxi, vägtull och andra kontantutgifter som gick åt dagligen. Såna där småsaker som man betalar med fickpengarna blir totalt sett en relativt stor utgift. Det kommer vi definitivt räkna högre på nästa resa! Bil-posten innehåller bilhyra, bensin och parkering. Den blev någon tusenlapp dyrare fastän att bensinen blev billigare än vad vi hade beräknat. Vi åkte ju inte så långt som vi trott då vi inte åkte till Yosemite. Det blev dyrare för att Avis i sverige hade klantat sig och gett oss fel priser, något som vi hoppas dom kan ersätta oss för. Grrr... Hade ju kunnat vara minst 4 converse-skor till!
Det som blev mindre än beräknat
Både boende och mat var vi jätteduktiga med och vi måste säga att vi kom undan rätt billigt. Himla bra eftersom det är dom kostnaderna som vi hört kan sticka iväg rejält om man inte är försiktig. Känslan efter resan var att vi nog hade ätit och bott dyrare än vad vi faktiskt hade gjort. Vi åt bra den mesta tiden, drack kaffe på Starbucks en hel del och några gånger blev det riktigt fin mat med öl eller vin till. Några dagar gjorde vi vår egna frukost då hotellfrukosten på en del ställen inte borde få kallas för frukost. Den dyraste frukosten kostade 90kr men den var också den absolut bästa :) Man kanske ska vara noga med att säga att dricks för maten inte är inräknad här utan den ligger i övrigt-posten. Boendet känner vi oss som sagt nöjda med också. Några få dagar på några mysiga vandrarhem gjorde så att vi kunde bo lite dyrare på andra ställen eller t.o.m. unna oss lite lyxigare mat.
Under posten Nöje hade vi tänkt oss inträde till parker och liknande saker. Den blev pytteliten eftersom vi inte gjorde så mycket av dom kanske mer turistigare sakerna som kostar lite mer som att gå på Universal studios, åka ut till Alcatraz eller liknande. Vi var på Six Flags och Hearst Castle och hade en guide-tur. Det stora nöjet visade sig ju faktiskt vara gratis: att se de fantastiska landskapen i Kalifornien och att röra sig kring de legendariska platser som finns i och runtomkring Los Angeles.
Posten Resa innehåller flygbiljetterna och transport till och från flygplatsen här hemifrån. På 21 dagars resa så blev utgifterna för boende, mat och bil för två personer något högre än utgifterna för själva resan dit och hem. Det där kan nog variera en del för vi hade t.ex. relativt dyra flygbiljetter. Kanske är det fler som har upplevt samma förhållande på dom utgifterna?
Summa summarum: Räkna hela budgeten högt och lägg shopping och övrigtposten högt trots låg dollarkurs. Det är så himla lätt och roligt att shoppa där borta. Vips så har man båda händerna fulla med påsar, och då har man inte hunnit gå i alla butiker som man vill gå i än. Man får passa sig!
20 dagar i USA, 13 med hyrbil och 220 körda mil:
Dag 1 Los Angeles (Ankomst)
Dag 2 Los Angeles
Dag 3 Los Angeles
Dag 4 Los Angeles
Dag 5 Los Angeles
Dag 6 Los Angeles
Dag 7 Los Angeles
Dag 8 Los Angeles
Dag 9 Santa Barbara, Cambria
Dag 10 Monterey, San Simeon
Dag 11 Monterey, Big Sur
Dag 12 San Francisco
Dag 13 San Francisco
Dag 14 Santa Cruz
Dag 15 Ventura
Dag 16 San Luis Obispo
Dag 17 San Diego
Dag 18 San Diego
Dag 19 Los Angeles
Dag 20 Los Angeles (Hemresa)
Skaffa AAA-kort hos Motormännen. Det ger rabatt hos de flesta motellkedjorna, när man hyr bil och på många turistattraktioner. Om man ringer om rum så får man fråga om de har tripple-A discount.
Se till att ha med kreditkort typ Mastercard. Vanligt bankkort med VISA fungerar inte överallt och på vissa ställen måste man ha kreditkort för att få hyra bil eller boka rum.
Åksjukepiller kan vara bra att ha med. Användbara antingen till dom gigantiska berg-och-dalbanorna eller till slingriga bilvägar i bergen.
Mobiltelefon. Om man tar med mobil och använder sitt svenska abonnemang kan det bli väldigt dyrt. Be operatören att spärra datatrafik och fråga om det finns något tillägg som minskar kostnaderna utomlands. Det bästa är nog om man har en mobiltelefon som inte är låst till någon operatör och köper ett kontantkort i USA. Där kallas det prepaid card och vi tyckte att T-Mobile funkade bra. Då slipper man bry sig om dyra kostnader om man ska ringa motel eller liknande. Dessutom kan det ju vara coolt att t.ex. ha ett eget Los Angeles-nummer ;)
Försäkring måste man ha. När man beställer resan med VISA-kort så brukar det hänga med en reseförsäkring. Kolla också om det ingår en reseförsäkring i din vanliga hemförsäkring. Sen finns det flera tillägg man kan betala extra för eller om man är ute och reser en längre period. Vi tyckte att vår hemförsäkring tillsammans med VISA-kortets försäkring räckte bra. Hyr man bil så är det några försäkringar som man bör ha med där enligt Motormännens guide.
Flygresan. Det är ofta kallt på flygplanet, så ha med en varm tröja och sockar. Flygplansluften är torr, så drick mycket vatten och ha med linsvätska i linsetuit om man använder linser. Flygningar över Atlanten har ju oftast bra med mat och filmer, men flyger man vidare inrikes i USA så är det bra att kolla upp om det serveras mat ombord. Vi har märkt att med nässpray så slipper man få ont i öronen vid start och landning. Med resan kommer också jetlagen. Det finns en jetlagkalkylator som ger några smarta tips så man klarar sig undan lite lindrigare.
Immigrationen. På flyget mot första stoppet i landet får man ett immigrationsformulär som måste fyllas i. Bland annat måste man kunna ange adress där man tänkt spendera första natten, så se till att ha det tillgängligt i handbagaget och en egen penna kan vara bra också. När man landat hamnar man i en immigrationskö där man ska bli godkänd och registrerad (kort och fingeravtryck) för att få komma in i landet. Vi fick bland annat en fråga om hur mycket cash vi hade med oss. Det är absolut förbjudet att ta med mat eller frukt in i landet. Godis var inga problem att ta med :)
Uppdatering 2009-01-12: Från och med den 12 januari 2009 behöver man ansöka om inresetillstånd online innan avresa. Det rekommenderas att lämna ansökan minst 72 timmar innan avresa. Om tillståndet inte dras in eller passet går ut så gäller tillståndet i två år. Ansökan finns här.
Hyra bil. Motormännen har gjort en bra guide till vad man ska tänka på, vilka tillägg och försäkringar man behöver och vad det betyder. Kolla priser med flera olika firmor. Fråga alltid vad som exakt ingår i priset. Automatväxel och AC är i princip standard. En mindre bil kan vara smidig, men tänk på att resväskorna ska få plats också. Tanka fullt innan du lämnar tillbaka, och fråga ifall du måste tvätta den själv. Man har större möjlighet att få välja hyrbil på en upphämtningsplats nära flygplatsen där de flesta lämnar sin bil, men det kan också vara dyrare att hämta bilen där. Vi hyrde bilen genom Avis i Sverige då det kändes tryggt att göra det hemifrån och gå igenom uppgifterna i lugn och ro. Då får man lättare svar på frågorna, och så vet man vad man ska kolla efter innan man skriver under kontraktet på plats.
När man tankar kan man ofta välja mellan Full Service och Self Service. Väljer man "full" så är den en anställd som tankar och tvättar rutorna mm. Självklart till en extra kostnad, så om man vill spara lite cash så gör man det själv.
GPS till hyrbilen är ett måste precis som en detaljerad och ny karta över området där du tänker åka. GPS:en var ofta ovärderlig när den visade oss förbi alla enkelriktade vägar, och förbi trafikstockningar. Närmsta parkering eller mack hjälper den också till att hitta på ett kick. Är du i en storstad behöver du nog en karta för varje stad. Finns att köpa på mackar men dom bästa hittar man nog i turistinformationer eller bokaffärer.
Trafikregler. Man får svänga till höger när det är rött om ingen skylt säger att man inte får göra det, och om ingen bil är i vägen förstås. Tänk på att det finns olika trafikregler i olika stater som är bra att kolla upp innan man beger sig ut på vägarna. Vi kan återigen hänvisa till Motormännen som hade en bra liten bok vi hittade på biblioteket.
Hitta rum. Vi har använt oss mycket av TripAdvisor, Google Maps och liknande sidor för att läsa recensioner om olika motell. En del ska man nog ta med en nypa salt, men det är ändå otroligt bra att veta hur andra har upplevt läget, servicen, priset, renligheten och annat. Reser man under högsäsong är det bra att förboka i större städer och särskilt på helger. Vi valde att boka för kvällen under förmiddagen, för att slippa åka runt och leta. Det ligger ofta gratis kataloger vid turistinformationer och typiska besöksmål som innehåller boendeannonser med en massa rabatter. Det verkade mest vara lockpriser i annonserna för dom rabatterna fanns aldrig tillgängliga när vi kom dit, men vi hittade en del nya motell som vi inte hittat innan på nätet. Kedjor som vi tillbringade mer än två nätter på var Super 8, Travelodge och Vagabond Inn. Vi försökte att hålla oss runt 90$ natten för två personer, ibland hamnade vi under (vandrarhem) och ibland över (i storstäderna).
Ha alltid lite extra småpengar i fickan till dricks. 15-20% i dricks till de flesta service-yrken. Taxi-chauffören, bartendern, guider m fl. Vi lämnade 1 dollar per natt på rummet till städerskan. Snabbmatsställen behöver man inte ge dricks på. Om du inte riktigt vet vad som gäller, fråga!
ID och pass. De flesta godkänner svenska id eller körkort när man köper med kort eller när man behöver visa att man är över 21 på restaurang för att få dricka alkohol. Däremot så ska man ha med passen när man går ut på klubbar för att vara säkra på att få komma in. De är hårdare med kontrollen där.
Skatt, eller tax som det heter i USA är inte inkluderat i prisinformationen som det är här i Sverige. När man betalar så får man alltså betala mer än vad som står på prislappen. Det gäller allting från mat, kläder och boende.
El. USA har ju andra eluttag och en lägre spänningsstyrka än vad vi har. För att kunna ladda mobilen, kamerabatterier och laptopen så behöver man skaffa sig en adapter. Vi köpte en adapter när vi kom dit på något Clas Ohlson-liknande ställe och den funkade fint. Mobilladdare och laptops klarar av den lägre spänningen automatiskt till skillnad från hårtorkar eller liknande som inte kommer att funka utan en spänningskonverterare.
Vi är väl hemkomna och har motvilligt börjat vänja oss vid vardagen igen. Idag var vi tillbaka på jobbet, fortfarande något drabbade av jet lag men det börjar bli bra nu.
Hemresan gick precis som den skulle. Det var ju inte precis så att vi jublade över att åka hem, men vi fick ändå gjort alla punkter på sista dagens program. Efter den sedvanliga utcheckningen från en ovanligt tyst och service blinded receptionist så körde vi den sista lilla sträckan till Avis. Tillbakalämningen skedde på ett slags löpandeband-princip och innan vi visste ordet av var det betalt o klart. En bra grej var att vi inte behövde tvätta den, sanden vi dragit in fick någon annan ta hand om. Snart satt vi i shuttlebussen mot flygplatsen där vi hoppade av på United Airlines egen terminal. LAX är ju verkligen en enormt stor flygplats, men vi var ju begränsade till Uniteds del. Där fanns McDonald's, Starbucks, två souvenirbutiker, Duty Free och nån bar. Punkt. Vi var i god tid så vi tog en sallad i lugn och ro innan vi flög iväg norrut mot Seattle. Det var så roligt att titta ner på landskapet och försöka klura ut vart vi var någonstans. Half Dome som ligger i Yosemite kände vi igen, och Lake Tahoe. Sedan var det en hel del vulkaner när vi kom upp över Oregon och Washington som vi har fått leta upp i efterhand. Man borde verkligen ha en karta med sig på flyget.
På flygplatsen i Seattle/Tacoma tog det sin lilla tid att byta flyg, vi åkte tåg mellan terminalerna och efter en dryg timme var vi klara med incheckningen. Vi hann med en sista sista hamburgare innan klockan blev 18.45 och vår 9-timmars flight till Köpenhamn, som skulle räknas som vår natt, började. En stund hade vi fullmåne på vår sida, då hade den andra sidan av planet en jättevacker solnedgång. Inte konstigt att man blir förvirrad av tiden. Vi var nöjda över att ha fått ihop ungefär 2 timmars sömn i alla fall, där vi satt i economy class. Inte helt utvilade men före tidtabell landade vi på Kastrup och hämtade ut våra väskor som faktiskt hade kommit fram med bara en bula som vi knackade ut. Så kom vi då ut i ankomsthallen och där stod Lindas föräldrar och överraskade oss! Vilket trevligt välkomnande, och så uppiggande när man är helt galet trött efter resan. Tåget tog oss över bron tillbaka till Sverige där Malmöfestivalen var i full gång. Det hade vi dock inte tid för, för när vi hade ätit middag och föräldrarna åkt hemåt så gick vi på Kristers Kräftskiva. Lätt en av årets bästa händelser, så vi gick dit för att så snart som möjligt komma in i den svenska tiden. Det var tur vi gick dit, för det var verkligen jätteroligt och bra för själen.
Söndagen gick mest åt till jet lag. En snabb visit hos Åsa och Andreas blev det, och sedan kom Kylle hem till oss och bjöd på ost och det var trevligt som vanligt. Här kommer nu några bilder från slutet av resan, och bli inte förvånade om det dyker upp något mer inlägg snart...
Här hittar ni också albumet.
Då har vi kommit tillbaka till Los Angeles och bor supernära flygplatsen. Det är så man vill vara ute och kolla planen. Väskorna är packade igen och bilen är i princip klar för att lämnas tillbaka imorgon innan flyget går kl 13. Vi bor på Travelodge igen, men den här gången behövde vi klaga lite på standard o röklukt så vi bytte rum. Det löste sig fint.
Nu i eftermiddag gjorde vi en sista utflykt och begav oss till Venice beach som ligger precis norr om flygplatsen som vi åkte under i en tunnel. Vi strosade längs boardwalken med alla små butiker med solglasögon, souvenirer och annat sådant där. Efter att ha delat på en pizza var vi laddade på att bada. Härligt! Då mulnade det på och minsann, det kom några droppar regn också. Men inte skulle väl det hindra oss (inte krabban Sebastian i alla fall, badkrukan Linda var förstås lite tveksam). Det var faktiskt riktigt skönt och vi hoppade i vågorna ett tag.
Bilderna vi har att bjuda på idag är från San Diego och från Venice Beach. Varifrån nästa inlägg kommer återstår att se. Ha det riktigt gott så länge!
Här går det ännu bättre att titta på bilderna.
Ja vi fick ju till slut lämna Santa Cruz, detta härliga ställe, och begav oss så ut på motorvägen. Highway 1 körde vi ju på väg norrut, så nu tog vi motorvägen 101 söderut istället. Lite rakare och snabbare. Det märktes att vi kom in i vindistrikten, vi såg helt enorma vinodlingar, särskilt strax innan Paso Robles. Vi hade dock bestämt oss för att köra vidare och stanna för natten i San Luis Obispo. Vi hade läst en del gott om Vagabond Inn där och det stämde bra. Ett klassiskt och fräscht motell med bubbelpool. Eller "spa" som de kallas här. Ett snabbt dopp innan poolen stängde hann vi med.
Efter frukost så ringde vi samma motellkedja fast i Ventura och bokade in oss. Lika bra det, det verkade ju lika bra där. Vi strosade lite i SLO så tog vi 101:an en bit söderut och svängde sedan av inåt landet på väg 166 och sedan väg 33, det skulle vara en vacker väg lite ut i öknen och upp i bergen. 20 mil och vi var nästan helt ensamma. Mötte lite lastbilar och en del locals. Vi tyckte det var riktigt spännande att komma ut i en helt annan natur än vad vi har sett tidigare och se temperaturen stiga i displayen. Ibland stannade vi bara för att känna på värmen, och så blev det en del fotostopp också förståss. Vi åkte genom några väldigt små byar där mycket var stängt och dött. Några verkade livnära sig på frukt- eller grönsaksodlingar, men man undrar varifrån vattnet till konstbevattningen kom för det var torrt under de flesta broarna vi åkte över. När vägen började ringla uppåt så dök det upp varningsskyltar för både is och snö, det verkade tokigt. Men vi var ju uppe på över 1500 möh som högst, så då kan man ju förstå om det blir lite kyligt ibland. Det var många otroligt vackra vyer över ökenlandskap, men efter en kurva på väg ner så fick vi syn på ett djur på vägen. En ljusbrun puma! Den bara stod där, vi trodde den skulle vara skygg och försvinna direkt, men vi saktade ner och så lunkade den vidare längs vägen ungefär 20 meter innan den försvann ner i buskarna. Vad häftigt det är att få se sådana fina djur, det är tydligen inte så vanligt att de visar sig där. Vi kom fram till Ventura i lagom tid för middag, så vi gick till motellets restaurang som hade de äldsta servitriserna vi sett här. Sedan passade vi på att utnyttja bubbelpoolen under palmerna och stjärnorna.
På tisdagen begav vi oss ut på motorvägen och körde genom/förbi hela Los Angeles. Det var nästan lite som hemma att se en del platser igen. Men vi susade ju bara förbi för att komma ner mot San Diego och en timme från Ventura svängde vi av ut mot havet och Highway 1 igen. Där avlöste beach-orterna varandra. Belmont Shore, Seal Beach, Surfside, Huntington Harbor, Sunset Beach... Vi passade på att känna lite på sanden och havsdoften. I San Diego hade vi lite problem med att hitta till motellet, för vi blandade ihop några olika Travelodge. Först bokade vi fel, sedan låg det fel i gps:en. Men det var åt rätt håll, så vi kunde till slut checka in i La Mesa istället för i Mission Valley. Här hade vi via recensioner på nätet hittat en riktigt pärla. Det ligger ungefär 1 mil utanför San Diego down town, och här finns inga restauranger i närheten. Men det är verkligen ett fint motell, tjocka kuddar, chips o godis på rummet, pool och så kan man grädda egna våfflor till frukost nere i lobbyn. Wow!
Idag har vi varit inne i down town, vi började med shoppingcentret Westfield Horton Plaza där vi hittade nya och gamla favoritbutiker. Till sist köpte vi en ny resväska också, för att slippa åka fast för övervikt per kolli på vägen hem. Så körde vi ner till hamnen, där Sebben upptäckte ett gigantiskt hangarfartyg med massa helikoptrar och flygplan på. Det heter Midway och är ett museum man kan gå en rundtur med guide i hörlurar. Tyvärr så var det stängt när vi kom dit, och det visade sig att man behöver ca 4 timmar för att se allt där. Lite trist att missa det, men vi hoppade på en timmes rundtur med båt i hamnen istället. Då fick vi höra om alla andra fartyg som vi såg, och om basen som den amerikanska marinen har just här i San Diego. Alla manliga marinsoldater väster om Mississippi utbildas här, tex. Och så var det flera stora ubåtar inne i hamnen och mycket mycket annat som Sebben kanske har lagt på minnet men inte jag.
Det kan vara svårt att hitta en restaurang när man är ny i stan, och det dessutom är en hyfsat stor stad man är i. Gps-jill räddade oss igen, vi chansade på rätt matställe i närheten och hamnade på ett ölbryggeri med restaurang. God öl, god tranbärsjuice och god mat.
San Diego är en trevlig stad, och det har varit en bra nästnästsista dag. Imorgon far vi in till Los Angeles igen för att börja avsluta det här besöket. Det känns jättekonstigt att vi redan ska åka hem, jag undrar om det inte har blivit något fel? Men vi har haft det otroligt bra, och än är det ju inte slut. Vi ska minsann andas in den amerikanska luften in i det sista!
Vi har åkt söderut nu igen och har nu hamnat nästan vid Mexikanska gränsen i surfstaden San Diego. Bilder från dom senaste dagarna kommer här:
Kolla ännu hellre in bilderna i bättre kvalitet och större storlek här.
Vi har uppdaterat våran karta på Google Maps så man kan se precis var vi har varit.
På väg upp till San Francisco i torsdags så stannade vi till i det soliga Santa Cruz. Det visade sig vara en riktig oas där det ligger längs kusten mellan de lite kyligare och molnigare Monterey och SF. Ja, det var ett så bra ställe så att vi faktiskt har åkt tillbaka dit nu efter två dagar i storstan.
SF har ett lite kallare klimat och är titt som tätt inhöljt i moln eller fog. Vi fick ha på oss varsin tjock tröja även när solen tittade fram ibland. Union Square Plaza Hotel hoppas jag att alla slipper bo på. Hemska rum och otrevlig personal. Något av alla motellen på mysiga Chesnut Street åt Golden Gate-hållet till hade nog vart bättre såhär i efterhand. Dessutom var det ju näst intill omöjligt att ta sig med bil till hotellet. Backarna hade man ju förutsett, men så får man räkna med turister, bussfiler, spårvagnar, enkelriktat, köer och plötsligt avstängda gator. Men, inga repor i lacken och inga böter! San Francisco är en trevlig stad som nog har någonting för de flesta. Den är promenadvänlig och kul med sina enorma backar. Våra första mål var hamnen med Fishermans Wharf och Pier 39. Därifrån går båtarna ut till Alcatraz men vi var inte så sugna på det och tur var väl det, det var 10 dagars väntetid! Från hamnen ser man också Golden Gate som ligger lite till vänster, likt Öresundsbron från Västra Hamnen. Haha, Golden Gate såg nästan liten ut, men väldigt fin är den ju med sin röda färg och de gröna kullarna och låga moln. Och fängelset sen, Kumlabunkern är ju mycket gulare och har mycket högre murar. Hade kanske varit bättre att låsa in Ahl Capone där?
När jag skriver det här så ligger Linda bredvid här i sängen och har precis somnat. Det är vår första kväll i San Francisco och vi bor på ett hotell vid Union Square som ligger mitt inne i stan. Känns jätteskönt att ha fått bilen parkerad och att ha fått checka in. I eftermiddags, precis när vi började komma in i själva staden, så började GPS:en att hänga upp sig. Här i Kalifornien är det förbjudet att prata i telefon samtidigt som man kör vilket har lett till att dom spärrat funktionen i GPS:en att välja destination när bilen rör sig. Då ska ni veta att SF är full med motorvägar som går huller om buller, över och under en så det inte direkt någon möjlighet att stanna bilen för att skaka igång gps-skiten. När vi väl kommit in i stan bland höghusen och stannade vid ett rödljus och fick igång den så funkade den sisådär för den fick ingen täckning bland höghusen. Efter några rundor bland bussfiler, nästan lodräta rödljusstopp och spårvagnar så kom vi rätt. 50% eget huvud och 50% gps funkar bäst. Vi har nu ätit oss mätta på det indiska matstället Chutney som vi hade hört skulle ha bra och billig mat. Det stället rekommenderar vi gärna vidare för dom som har vägarna förbi någon gång.
Från Santa Barbara begav vi oss sen mot kvällens mål, Cambria. Det tar längre tid än man tror att köra längs kusten eftersom vägen svänger en del och man tar det rätt lungt och stannar till där man har lust. När det precis blivit mörkt anlände vi till det lilla charmiga Cambria som ser ut så som man tänker sig att en liten amerikansk håla ska se ut. Där hade vi förbokat ett hostel som heter Bridge Street Hostel. Det var himla mysigt och personligt men ingenting för den som vill ha det lite privat. Honeymooners göre sig inget besvär här. Man får sig ett hjärtligt välkomnande av hunden Max. Vi somnade in rätt snabbt i varsin våningssäng.
William Randolph Hearst tidigt 1900-tal. Han ägde då några nyhetstidningar. Det är det som idag är Hearst Corporation som äger dom flesta av dom amerikanska nyhetstidningarna och magasinen samt en hel del tv-kanaler. Det mesta av slottet är kopia på spanska eller italienska kyrkor eller slott och det består t.om. av en del importerade antikiviteter som har byggts in i byggnaderna. Hearst byggde också ett eget zoo på marken. Det bästa med Hearst Castle var utsikten och den imponerande poolen. Gamla slott har vi ju hemma så det är ju så exotiskt direkt annars.
Vi åker tillbaka söderut mot Big Sur. Mot bergen bortanför Monterey kommer solen fram och vi får njuta av den vackra naturen ännu en gång. Vi letar oss fram till en jättefin sandstrand som heter Pfeiffer Beach som ligger nedanför dom stora klipporna. Där tog vi oss en liten promenad på stranden. Det var för blåsigt och kallt för att bada. Det finns flera nationalparker i och omkring Big Sur och vi var sugna på att gå på en liten hajk. Tyvärr visade det sig att stora delarna av natur-områdena var avstängda på grund av skogsbränderna som härjade här för någon månad sedan. Längs vägen kan man se hur hela berg är svarta av aska. Stigarna som går på kustsidan av vägen var däremot öppna så vi gick en 2-timmars tur i Pfeiffer Big Sur State Park upp mot toppen av ett berg. Man går bland red woods och eukalyptusträd och på toppen väntar en fantastisk panoramavy över landskapet.
Kvällen avslutades med en U2-konsert inne i Monterey. Nej, ingen riktigt konsert, men kanske nästan något ännu bättre. Vi var på IMAX-bio som visar filmer i 3D. Hade läst om det i musikskribenten Bob Lefsetz nyhetsbrev. Det var faktiskt bland de häftigaste musikupplevelserna på länge. Det känns som att man är med bandet uppe på scenen, en fantastisk närvarokänsla. Missa inte att se det om ni har chansen!
/Sebben
Här kommer ett turboinlägg...
Har laddat upp en del bilder från måndag till onsdag. Det är från början av vår färd på Highway 1 från Los Angeles fram till Monterey. Har lagt in ett bildspel med bilder i lite mindre format här nedanför men jag rekommenderar att man kollar in i bildgalleriet istället för att få tydligare bilder. Klicka här för att komma dit.
Edit: Här kan man läsa texten om resan som hör till bilderna: Zebror, U2 och elefantsälar
Vi har massor av bilder och massor av saker att berätta om dom senaste dagarna men det är så mycket så vi hinner inte med att skriva varje kväll. Håll till godo med bild på bilen så länge så ska ska vi försöka skriva lite imorrn. Vi är i Monterey nu, San Francisco imorrn.
En lite nyare pontiac utan vinge. Går som en pärla!! Automatväxlad förstås och med skinnsäten och dubbla dryckeshållare både fram och bak. Rymmer två stora resväskor gott och väl och får in XM satellite radio. Lite gnissliga bromsar bara men spelar man hög musik så hörs det inte. Ni kan tänka er att vi glider fram bra skönt på vägen.
Många kramar,
Sebben & Linda
Så var det söndag och den sista hela dagen i LA för den här gången. Vi startade ganska tidigt för vi skulle hämta upp hyrbilen och behövde kolla lite detaljer angående det. Först hade vi bokat den från Down Town, men igår bokade vi hastigt och lustigt om det till West LA i närheten av Santa Monica. Men dit är det på tok för långt att gå. Hade det varit vardag hade vi kunnat ta oss ungefär halvvägs med bussen LADot, men den går inte på söndagar. Och inte hade de någon bil kvar till oss på downtownkontoret, så det fick bli att ringa taxi. Avstånd: 22 km, beräknad tid: 40 min. Visst tog det emot, och chauffören kollade lite konstigt på oss, men det visade sig bli en riktigt trevlig tur. Så trevlig att vi inte behövde betala dricks utan fick en dollar i rabatt istället. Tack! Denne chaufför hade kört självaste Sean Penn en gång. Penn ville tända en cigarr, men vår chaufför Hussein sa ett klart No. Sedan hade de en mycket trevlig konversation.
Det var intressant att hyra bil för första gången någonsin. Inga frågor, ingen information om vart bilen var parkerad, ingen uppgift om totala summan... Hehe... Men vi hade ju läst på och visste vad vi skulle be om, först fanns det ingen gps inne och det var ju lite galet. Men så lämnades en precis tillbaka och så såg det ju genast lite ljusare ut på kartläsarfronten. Efter att ha frågat så hittade vi bilen i garaget. En Pontiac G6 GT silverfärgad. Tufft! Vi kommer bli mycket goda vänner under de kommande dagarna.
Något gröna i trafiken rullade vi västerut mot havet. Där stannade vi i första bästa parkeringshus i Santa Monica och promenerade ut mot stranden. Det var underbart att få se vattnet och känna havsluften. Vi började besöket med lunch på en för oss ny hamburgerrestaurang. Hooters. Mycket sport på tv och korta shorts på servitriserna. En rolig upplevelse och god mat. Så strosade vi runt på Third Street Promenade, en av mycket få gågator här, och hittade bl a en glasögonbutik så Sebben kunde få sin present, ett par Ray-Ban förstås. Längs promenaden spelade en superduktig gitarrduo, med samma namn som Lindas gitarrorkester i Vårgårda Musikskola, Seis Cuerdas. Festligt! Vi begav oss ut mot stranden igen och ut på piren där det finns lite småaffärer och ett litet nöjesfält. På stranden nedanför är det en minnesplats för alla amerikanska soldater som stupat i Irak, ett kors för varje soldat. Om man skulle sätta upp kors för alla andra som dött i Irak skulle det täcka hela stranden!
Vårt nästa och sista stopp för dagen var restaurangen Duke's i Malibu ca 30 min norrut. Vi körde längs PCH (Pacific Coast Highway) som går precis vid stranden och det var jättehäftigt. Ganska mycket surfare, och många av dem var på Duke's också. Det är en liten kedja som har sitt ursrung på Hawaii och Duke själv var en enastående surfare. Marie och Will mötte upp oss där, och vi åt en otroligt god middag. Fisk från Hawaii, räkor, tonfisk, kött och så en jättebit med Hula Pie till efterrätt. Helt otroligt gott, skrev jag det?
Gps:en tog oss hem till Super8 längs den upp till 6-filiga motorvägen och genom Korea Town. Nu har vi packat ihop resväskorna och börjar något motvilligt bli klara att lämna Hollywood som har varit vårt hem i en vecka. Men imorgon börjar ett nytt äventyr då vi ska åka i egen bil och uppleva kusten norrut. Det ser vi förstås fram emot!
Aloha, som Duke skulle ha sagt.
Linda
Klicka här för större foton.
Efter några sena kvällar runt Hollywoodkvarteren så var vi lite trötta på lördagsmorgonen men Starbucks Ice Coffee kan göra susen! Flera gånger har vi sett stadens skyline med skyskraporna på håll och fascinerats. Det finns inte så många höga hus i Los Angeles för jordbävningsrisken men man vill ju se dom som finns. Nu var det dags, vi skulle till downtown!
Los Angeles kommunaltrafik är inte den bästa sägs det, men om det går att ta sig med tunnelbana någonstans så funkar det faktiskt himla bra och är bra mycket fräschare än Stockholms t-bana. Vi åkte från stationen Hollywood/Western som ligger precis vid oss och åkte mot skyskraporna. Att åka tunnelbana i den här stan är lite av en upplevelse. Vips så är det någon som börjar sjunga högt och fint för alla i vagnen eller så får man höra konstiga samtal mellan folk.
Vi åker uppför rulltrapporna och vänder upp huvudena och tittar på de höga byggnaderna. Coolt! Här skulle Turning Torso ha trevligt sällskap och slippa känna sig så ensam. Men så lite folk och bilar det var. Inga stora reklampelare, inga blinkande skyltar eller gatumusikanter. Vi går vidare kvarter efter kvarter upp mot den lite annorlunda byggnaden Walt Disney Concert Hall. Tomt. För en sekund fick man känslan av att stan hade blivit utrymt men att dom hade glömt att säga till oss. Var håller alla miljoner människor till på en lördag? Inte i downtown iaf! Här omkring märks det i luften när man andas att staden är en av de mest förorenade städerna i USA. Smogen ligger som ett distäcke uppe vid toppen på dom höga husen. Efter en lång promenad och varsin superstor smoothie så åkte vi tillbaka hem till Hollywood.
På kvällen tog vi en taxi till ett ställe som ligger längs Sunset Strip. Taxi-chauffissarna i den här stan har massor av spännande historier att berätta. Dom har kört en hel del kändisar och berättar lite skvaller, dom visar gärna upp sin stad och berättar om olika ställen. Den här kvällens chaufför var mest stolt över att ha kört Penelope Cruz, Tom Cruises förra puma. Han släppte av oss vid konsertstället House Of Blues där vi skulle äta och sen kolla på något band. Vilket häftigt ställe! Ser litet ut utifrån men är egentligen flera våningar då byggnaden ligger i en backe. Dom har lagt ner mycket pengar för att "sunka" ner det på ett stiligt sätt. Själva stilen är lite som ett stort träskhus med inkaindianinredning, eller något. Svårt att förklara. Man får för sig att den som inrett Metropol i Hultsfred har haft House Of Blues som förebild. Vi kände oss direkt hemmastadda och åt mycket, stort och gott! Stället är väl kanske Los Angeles motsvarighet till Malmös Vinylbaren och KB.
Efter att maten lagt sig i magen så gick vi ner till konsertlokalen. Det var som den perfekta rockscenen. Högt i tak, nivågolv, barer på sidorna, bra ljud, bra ljus och schysst inredning. Hyffsat stor lokal men ändå väldigt intimt. Kommer inte ihåg vad banden hette som spelade men dom lät som en billig kopia av The Hives och ibland påminde dom om norska Gluecifer, men dom var klädda som typiska California-rockers, inte särskilt stiliga alltså. House Of Blues var en riktigt kul upplevelse! Tyvärr får man checka in kameran om man har en sån med sig då man inte får ta några kort där. Klockan blev sent igen och trötta åkte vi taxi hem längs Sunset och Hollywood Blvd där det fortfarande var fullt liv, neonljus, musik, dyra bilar och klubbar.
Eller klicka här för bilderna
I fredags fyllde ju Sebben år, så vi hade samlat ihop några kompisar för att käka lite mat och se på film. Nä, det är inte helt korrekt. Men det var ju en tillställning här som var som gjord för Sebben, så himla perfekt! En Ramones-afton för att hedra minnet av gitarristen Johnny Ramone som dog i cancer för några år sedan. (Ramones är de som startade punken och Sebbens favoritband) Platsen för detta var Hollywood Forever Cemetery, en kyrkogård där många stjärnor är begravda. Inte Johnny dock, men det finns en staty över honom. Ganska ofta så har de happenings där, de brukar visa gamla filmer utomhus, ha picknick och annat. Det låter ju lite udda, men det kändes helt rätt. Det var lite som festival, och ett fint sätt att hylla sin idol på :)Vi hade med oss lite mat och så visades en inspelning från en Ramoneskonsert i Finland 1988, och Johnnys favoritfilm Freaks. Trummisen Marky Ramone var på plats för att skriva autografer och som ni ser på bilden sen så var det ett stooooort ögonblick... (lägg märke till deras solbrillor). Även CJ Ramone och Tommy Ramone var där. Det var ju lite annorlunda folk där mot i de flashigare delarna av Hollywood vi har besökt tidigare. Fler punkare och hårdrockare och mer som vi är vana vid på Möllan i Malmö. En fantastisk upplevelse att sitta under bar himmel och se på film, med siluetter av palmer mot den rosa himlen, upplyst av staden.
Eller kolla bildalbumet här.
Linda vänder sig mot Sebben och ser frågande ut.
LINDA
"Ska vi inte gå in på Stakey´s och äta mat, jag börjar bli hungrig?"
SEBBEN
"Yeah, sounds like a good idea!"
(Närbild på bortplockad ost från pizzan med Linda i bakgrunden)
Efter en stund kommer dom ut från restaurangen och går vidare mot en stormarknad. Väl inne hamnar dom direkt i grönsaksdisken och Lindar plockar några äpplen i en påse. Vid nästa varuhylla stannar Sebben till.
SEBBEN
(förvånande)"Så konstiga grejer dom har här inne. Inlagda ägg och färdigrostat bröd. Det måste vara skitäckligt"
(närbild på äggen och brödet)
(Fade to black)
Här kommer en summering av gårdagen.
Vi bestämde oss för att ta en liten tur för att se på kändisars hus. I Malmö har vi ju bara Zlatans hus att titta på och det har man ju hunnit tröttna på. Färden gick genom Hollywood, Beverly Hills, Bel Air och Rodeo Drive.
Först blev det några hus där det brukar spelas in filmer. Bland annat fick vi se huset som används i Halloween-filmerna och klubben som är med i A Night At the Roxbury. Det syns tydligt att Beverly Hills är en rik stadsdel. Alla brandposter är av platinum!! Överallt är det matchande träd längs gatorna och alla blommor, buskar och gräsmattor är välskötta. I det ännu finare området Bel Air är det t.o.m. avstängt ibland och dom som bor där ringer till det lokala vaktkontoret istället för 911 om det är något som hänt.
Några av de personers hus som vi fick se var: Dr. Phil, Ozzy Osbourne, Carmen Electra, Eddie Murphy, Bruce Willis, Sean Connery, Ringo Starr, David Beckham, Richard Gere, Courtney Cox, Jennifer Aniston och Jennifer Lopez.
Rodeo drive är gatan där det ligger en massa exklusiva och dyra butiker. En av butikerna får man betala 1500$ bara om man vill gå in i butiken. Då får man verkligen hålla tummarna för att dom har något där inne som man vill ha.
Efter rundturen så hade vi shopping på programmet. Vi valde att först stanna kvar på Hollywood Blvd istället för att åka tillbaka till Rodeo Drive. I köpcentret Hollywood & Highland riggade de för kvällens konsert där ingen mindre än Mariah Carey skulle uppträda. Sedan tog vi bussen till Beverly Center, som visserligen ligger i Beverly Hills men som har en hel del roliga affärer även för oss.
På kvällen hade Marie bokat bord till oss tre på Geisha House som ägs av Demi Moores man Ashton Kutcher. Det är en av de populäraste restaurangerna i LA, som också är med i några filmer. Marie, som går dit ganska ofta, valde ut det bästa på menyn, och det var helt fantastiskt gott. Lätt den bästa japanska maten vi har ätit! Och en riktigt trevlig lokal. Inredningen såg väldigt japansk ut, och för att öka stämningen ännu mer hade de en japansk kvinna som gick runt och var geisha.
Mätta och belåtna åkte vi och hämtade upp Maria, en svensk tjej som också pluggat i Hultsfred och som bor i LA nu. Vi gick till Play, en klubb som Maries kompis är delägare i. Det var ett trevligt ställe, med shots av amerikansk storlek -gigantiska! Lite rökigt kan vi dock tillägga, utan att ha sagt för mycket...
Klicka här för att gå till bildgalleriet
Vi har precis kommit hem nu men klockan är så mycket så vi får berätta om dagen imorgon istället (läs fredag kväll om du bor i sverige). Massor av spännande bilder väntar. Här kommer ett smakprov:
Vem är det som gömmer sig bland Mariah Careys scen-dekor?
Har varit en ganska lugn dag idag. Hela kroppen är mör efter gårdagen på nöjesfälten och lite jordbävningar. Dagen började med en Starbucks kaffe. Testade nytt lunchställe och åt salt och vinägerchips. Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi på Hollywood & Highlands som består av en massa butiker, restauranger och den stora Chinese Theatre bion. Walk of Fame går precis utanför så det är området där alla turister är (inklusive oss). Där träffade vi på kopior av Batman, Chucky och Spindelmannen som ville bli fotade för en liten slant. Även en och annan gatumusiker som spelade och väntade på att bli upptäckt.
Det bästa var nog ändå att bara komma upp en bit från gatan, se ner och runt omkring sig och bara känna stadspulsen. Det är väldigt speciellt med alla neonnjus, speciella människor och storslagna byggnader. Bergen runtomkring och skylinen en bit bort ramade in allting snyggt.
Nu ska vi sova och ladda inför morgondagen som vi har lite planer för. Det får ni läsa om imorgon!
Först: Tack för alla kommentarer! Jätteroligt att så många följer vårt lilla äventyr. Saknar er!
Tisdagen var en dag med mycket fart och fläkt, vi hade en heldag i nöjesparken Six Flags Magic Mountain och vattenparken Hurricane Harbor. Magic Mountain har ett antal helt vansinniga berg-och dalbanor, det ser nästan ut som de har utgått från en hög med serpentiner när de har gjort ritningarna. De har klassiska träbanor, och nyare varianter där man får man stå upp, eller så vänder de stolen så att man liksom flyger fram hängandes i stolen. I värstingen X2 snurrar dessutom stolen. Attraktionen Goliath är 10:e högsta berg-och dalbanan i världen och en av de snabbaste, den kommer upp i 137 km/h och toppen är 78 meter ovanför marken. Vart man än är i parken så ser man en läskig backe och hör folk som skriker. Hurricane Harbor bestod av massa vattenrutschbanor där man åkte med eller utan gummiring. Alltifrån ganska vanliga, till några mer extrema. Vågbassäng och pooler fanns det också.
Vi grundade ordentligt med en frukost på det populära stället Toast där vi såg lite kändisar som vi inte har sett förut. Sedan åkte vi med Marie lite drygt en halvtimma utanför LA, upp i bergen och ut i öknen. Det var när vi stod i biljettkön som det hände. Marken började gunga och vi tittade på varandra och på betongplattorna under våra fötter... Jordbävning! Först trodde vi det var någon attraktion som fick marken att vibrera, eller att man kanske druckit för lite vatten. Men människorna runt omkring sa att det verkligen var en jordbävning! Och vi som i bilen på väg dit hade pratat om just det här, att det var länge sedan senast och att den stora jordbävningen kan komma vilken dag som helst. Ganska snart fick vi veta att det hade märkts ända från San Diego och upp till oss, och att skalvet uppmätte 5,4 på Richterskalan. Vi kände så smått av efterskalven och var glada att vi inte stod i ett torn till en vattenrutschbana eller satt i en berg- och dalbana just då.
Vi började dagen som planerat i Hurricane Harbour, det var skönt att få svalka sig i vattnet när det var som varmast i luften och så visste vi ju heller inte om det skulle komma fler efterskalv. Men det var lugnt, och vi åkte några härliga turer och plaskade i poolen.
Sedan gick vi över till Magic Mountain där vi först gick runt och kollade läget. Eftersom nästan alla attraktionerna är galna på något sätt så är det bra att ha settlite hur de ser ut innan man sätter sig i sätet. Vi åkte en som heter Superman och Goliath, sedan åkte Sebben och Marie den 1 km långa "flygturen" Tatsu där man liksom hänger i sätet och åker i loopar åt alla håll och kanter. Helt galet! Linda var åkmes och passade väskan.
Efter en fantastiskt rolig, slite skakig och mycket spännande dag somnade vi gott.
Eller klicka här för att se albumet.
Nu är vi äntligen framme!
Det var en spännande men lite tuff resa, speciellt de sista timmarna på flyget. Men ser man till helheten så har resan gått himla bra. Vi tog taxi till Malmö station 08:50 söndag morgon. När vi går in på vårt hotellrum i Hollywood är klockan 07:15 Svensk tid men 22:15 lokal tid. Nästan 1 dygns resa! Vi är förvånade över att allt har flutit på så bra utan problem. Tåg och flyg har varit i tid, incheckning, registreringar och köer har gått snabbt. USA släppte in oss utan problem. Bagaget är med. Härligt välkomnande av Marie och Denver. Hotellrum bättre än förväntat.
Utförligare beskrivning + bilder kommer här:
Resan
Vi flög från Kastrup till Washington DC med SAS. Det funkade jättebra. 8 timmar tog resan ungefär. Man fick filt och kudde och sen har man en liten skärm där man kan se på film, lyssna på musik eller spela några enkla spel. Bra service och god mat.
Washington flyplats var under renovering och var ingen vacker syn. Det var inga problem att komma rätt men det kändes väldigt provisoriskt. Man fick fylla i lite lappar för att få komma in i usa. T.ex. så får man inte ha kött eller frukt med sig in så det frågade dom om. Man måste också ha en adress där man tänkt tillbringa första natten och sen undrade dom hur mycket cash man har med sig. Bäst att underdriva! Man fick ge sitt fingeravtryck och ta ett kort. Sen så var man välkommen in i landet.
Vi reste med United Airlines inrikesflyg till LAX, Los Angeles flygplats. Det var lite större skillnad på klasserna på flyget än hos SAS. T.ex. så får man endast en liten påse med snacks på hela resan, men man kan köpa mat. Vatten finns tillgängligt hela tiden. Ett tips är att dricka mycket vatten och att ha med sig någon tröja på flyget. Det var nämligen svinkallt med all aircondition. Vi låg inlindande i våra filtar hela resan. Man flyger över massa spännande ställen. Man såg bland annat Grand Canyon från luften. Väl framme i Los Angeles så är det bara att hämta bagaget och sen är man redo!
Ankomsten
Marie hämtade oss på flygplatsen med sin stora BMW. Då var klockan runt 20:00 lokal tid. Med sig hade hon sin lilla 10 veckors valp Denver som fick sitta i Lindas knä. Det verkar vara ganska hettsk trafik här i stan på sina ställen så t.om. Marie som bor här använder GPS på en del ställen för att komma rätt. Hon passade på att visa oss Hollywood Blvd med Chinese Theatre, House of Blues och Walk of Fame mm. Sen stannade vi på In-n-Out och köpte goa burgare. Incheckning på Super8 hotel där vi också passade på att lasta ur våra svenska skatter till Marie.
Vi är helnöjda med vårt rum som vi ska ha nu i 7 nätter till. Rum 409 är ett hörnrum med utsikt över bergen (inklusive Hollywood-skylten), Beverly Hills och skyskrapor från andra fönstret. Hyffsat fräscht och klart över förväntan!! Det bjöds inte på någon Lindafrukost direkt men det finns kylskåp som nu är fyllt till bredden med egen frukost! Mmmmm!!!
Den tecknade filmen om elefanten gick att få på japanska på flyget:
Grand Canyon från flyget:
Hollywood by night:
Hollywood-skylten från fönstret:
Nu börjar vi känna oss klara för att ge oss iväg, om tolv timmar har vi lämnat lägenheten i grannen Kylles händer. Känns säkert på alla sätt. Det är först nu, när vi har packat klart, checkat in via nätet och sagt hej då till mammor och pappor och andra, som vi börjar förstå att det är imorgon som resan börjar. Det ska bli riktigt riktigt roligt, spännande och skönt att få utforska en annan del av världen.
För att ingen ska missa att skicka hälsningar, frågor, skvaller och annan information till oss så följer här en liten guide till att lägga in en kommentar i bloggen:
1. Klicka här nedanför inlägget på kommentarer
2. Skriv en hälsning i den stora rutan
3. Välj namn/URL och skriv in ditt namn
4. Klicka på publicera kommentar
5. Sedan kommer det upp en verifieringsruta, bara att fylla i samma bokstäver i rutan
6. Klart!
Idag, Möllevångsfestivalens andra dag, så var det dags för karnevalståg här på gatan och runt i området. Vi stod i balkonggräset och lyssnade och tittade. Sebben har fångat det på film här
Nu återstår väl bara en god natts sömn (till reggearytmer precis som igår) och så är vi fit for fight för vårt hittills största äventyr.
Linda Lou och Sebben L A
Idag började semestern för oss, och det är ju tur att vi bokade resan först på söndag så vi har ett par dagar hemma att fixa på. För så mycket vi har som vi vill göra innan dess :) Förutom att vi får en del besök, så är det ju Möllevångsfestival med reggea-scen här utanför fönstret. Till ljudet av det så bränner vi musik, letar mer roliga restips och packar. Igår köpte vi godis till Marie, första gången jag såg en påse lösgodis för 100 spänn... Nu ringer snart morbror på. Vi hörs!
Rastafarihälsningar
Linda
Det finns så himla mycket som man vill göra, se och uppleva over there men det går ju inte att göra allt med det enorma utbud som finns. Men det finns några saker som jag inte tycker att man får missa:
Gå på Ramones-event till minne av Johnny Ramone på Hollywood Forever Memorial Park
Den 1:a augusti så kommer det vara en speciell tillställning som jag inte vill missa. Det kommer vara som en stor picknick på en stor begravningsplats mitt i Hollywood där det kommer att visas film. Bland annat så ska en ej tidigare visad Ramones-konsert inspelad i Finland(!) visas upp. På plats för att presentera filmerna är Flea från Red Hot Chili Peppers, Marky Ramone, Tommy Ramone och CJ Ramone. Sen ska det vara fler kända hemliga gäster. Johnnys änka Linda Ramone håller i hela tillställningen. Håller på och kör Ramones-undervisning för Linda här så att hon vill gå på det också, hon är duktig! Kolla in den ursnygga Johnny Ramone-statyn här.
Se på hur the Bushman skrämmer folk på Fisherman's Wharf i San Francisco
För dom som har sett Filip & Fredriks 100 höjdare USA så känner man nog igen "Buskmannen". Det är mannen som sitter bakom två buskpinnar på trottoaren och skrämmer stackars turister som oss. Där har han skrämt folk i 28 år och har fått ihop upp till 60 000$ om året. Jag hoppas verkligen att vi får se honom. Det skulle ju kunna vara en heldag bara att sitta och titta på det. Extremt roligt! :)
Njuta av och fota beundransvärda och storslagna vyer
Storslagna naturupplevelser är nog något som ingen kan låta bli att imponeras av. Det påverkar en på ett speciellt sätt som är svårt att förklara. Jag hoppas iaf på flera såna tillfällen. Även storstäder kan vara vackra på sitt sätt. Hoppas få komma upp en bit i bergen i Los Angeles och få en överblick av staden, se ut över Stilla Havet från dom enorma klippformationerna vid Big Sur, gå i natursköna dalar i Yosemite National Park och att åka ute i öknen. Kommer nog fota som en galning!
Nu ska jag iväg till apoteket och handla lite grejer som ska packas med.
Gabba gabba hey!
Sebben
Vi har nu en ungefärlig rutt klar. Flera boenden är redan bokade medan andra nätter fortfarande är öppna. Det verkar vara högsäsong nu så det blir lätt fullt i storstäderna och på helgerna på dom mest rekommenderade ställena. Det blir mer av en semester i Los Angeles med en liten enveckastur snarare än en California road trip.
Så här ser rutten ut nu:
Vi landar i Los Angeles och bor där en vecka i Hollywood. Där kommer min gamla klasskamrat Marie ta med oss runt på olika saker. Ska bli jättekul att träffa henne igen. Väl där så har vi en hyrbil som vi tar oss runt med. Från Los Angeles tar vi oss ut mot den berömda Highway 1 som slingrar sig upp längs den amerikanska västkusten bland bergen. Vyerna verkar vara helt fantastiska. Vi kommer att ta tre dagar på oss på vägen upp mot San Francisco så att vi kan stanna längs vägen och även ha en day off. Efter två dagar i SF så beger vi oss inåt land mot Yosemite National Park. Sedan så beger vi oss tillbaka mot LA men vi har inte bestämt än vilken väg vi ska ta. Verkar finnas en hel del spännande grejer att beta av på vägen.
27-jul Los Angeles
28-jul Los Angeles
29-jul Los Angeles
30-jul Los Angeles
31-jul Los Angeles
01-aug Los Angeles
02-aug Los Angeles
03-aug Los Angeles
04-aug Cambria
05-aug Monterey/Big Sur
06-aug Monterey/Big Sur
07-aug San Francisco
08-aug San Francisco
09-aug Yosemite National Park
10-aug Yosemite National Park
11-aug -
12-aug -
13-aug Los Angeles
14-aug Los Angeles
15-aug Los Angeles
//Sebben
Nu är semestern nära. På söndag är det dags för oss att flyga iväg över Atlanten, från Köpenhamn via Washington till Los Angeles. Eller LAX som vi säger i branschen. De senaste veckorna har bestått av intensiv planering, Lonely Planet (och en stor del av Internet) är lusläst, bilen är bokad, boende för första veckan är fixat och Marie som vi ska hälsa på i LA har förberett oss på bästa möjliga sätt med en massa tips. Vi tar med oss chips och godis, och hon tar med oss till Six Flags nöjesfält, klubbar och massa annat i Hollywood. Perfekt!
Oj vad vi ser fram emot dessa tre veckor! Varken Sebben eller jag fattar egentligen att vi ska iväg men sådant brukar ju bli lättare att förstå när man väl sitter på flyget. Nu har vi resväskorna på plats också så vi kan börja packa. Bra.
Jag ska tillbaka till planeringen, men vi hörs snart igen!
Lindasomharresfeberfjärilarimagen
Inlägg
Alla kommentarer
